Tonträffen, den här gammeltonåringsosäkerheten när man vill nånstans men ens drömmar är så abstrakta, man har inga pengar, inga kontakter, inga idéer... än så länge känner man bara till sin hemmamiljö och den vill man lämna. Och hur otroligt ensamt det blir i det där. Det där vill många få tag i, men här är det liksom... AAAAHHH! det bara darrar och skriker. Det är jätteläskigt!