Jag håller tiden
I en dagboksanteckning från 2004 skriver Åsa: ”Det är synd om pappa som har en så gammal, ful och pinsam dotter som aldrig kommer kunna ge honom några barnbarn ens”. Några år senare är hon gift och har två barn. Kan barnbarnen vara vägen till uppmärksamhet och godkännande från pappan? Är tiden inne för försoning? Åsas livslånga jakt på kärlek och bekräftelse från sina föräldrar blåser igång igen.
Efter den hyllade Deras ryggar luktade så gott är Åsa Grennvall tillbaka med en serieroman om sorg, kärlek och svåra men viktiga uppbrott.
Jag håller tiden är vinnare av 2017 års Urhunden.
Utgiven Oktober 2016. 184 sidor.
Inbunden. 17.0x24.0 cm.
Pressröster om ”Jag håller tiden”
-
Ida Säll i SvD:
Ett flygfotografi över ett känsloliv
-
Kristina Lindquist i DN:
Gripande om att slå sig fri från mörkret
-
Malin Persson Giolito i Amelia:
Lysande.
-
Rebecka Åhlund i Kristianstadsbladet:
Ingenting är roligt som bara är roligt, och riktigt mörker måste man få skratta åt om man över huvud taget ska kunna tänka på det.
-
Linda Skugge i Icakuriren:
Den är trots sin svärta full av kärlek
-
Matilda Ljungkvist i SR Kulturnytt:
Åsa Grennvall har ett alldeles speciellt sätt att helt osentimentalt beskriva djup smärta. [...] Och de svartvita teckningarna med stora svarta fält förstärker känslan av tung, trubbig verklighet.
-
Pia Bergström i Aftonbladet:
En exorcism med svart tusch
-
Hanna Jedvik i Göteborgsposten:
Genom nogsamt hantverk och en broderad finkänslighet blir berättelsen om såväl kärlek som den dysfunktionella familjen allmängiltig i händerna på Åsa Grennvall. Därmed även djupt berörande.
-
Josephine Askegård i Arbetaren:
Grennvalls böcker ger tröst, inspiration och insikter. Hennes böcker är alltid på liv och död. Huvudpersonen är modig och uthållig och vinner sig själv, att få följa den resan är en gåva.
Om Åsa Schagerström
Åsa Schagerström (f.d. Grennvall) är en svensk serieskapare och textilkonstnär.
Hon har sedan debuten 1999 varit en portalfigur inom den svenska seriekonsten. Hennes mest kända verk är Sjunde våningen (2002) och barndomsskildringen Deras ryggar luktade så gott (2014). Boken Urmodern (2019) är en rakt igenom broderad bildberättelse. Oavsett om hon broderar eller tecknar kännetecknas hennes verk av en mörk och egensinnig bildvärld, tonsäkerhet, drastisk humor och ett genomtänkt bildberättande.
Åsa Schagerström har en Master of Fine Arts från Konstfack där hon tog examen 2002. Hon är bosatt i ett hus i på landet i Sörmland där hon bor med sin familj och sina katter.
Min kattresa är Åsa Schagerströms tolfte bok.
